Idag vill jag presentera en bild på en semla. Det är lite försent, kanske, för att fet tisdagen var ju för tre dagar sedan. Men idag kan man köpa semlan nästan året runt.
Bilden presenterar inget annat som det vi ser. Men vad är det för meningen då med det hela? Ja, i matbilder är det viktigt att få att maten se gott ut, som det är i verkligheten. Maten “dör” snabbt. Därför är det superviktigt att fotografera maten när den är färsk. Matbilden ska återge känslan av maträttens eller dessertens smak.
Det viktigaste i all bildskapande är, såklart, ljus. Vartifrån kommer ljus, vilken ljuskälla är som en huvudljuskälla, hur många ljuskällor, vilka ljusmodifierare används, eller det är bara ett naturligt ljus, spelar en enormt stor roll för en lyckad eller inte lyckad bild. Här har jag använt en studioblixt, som reflekterar huvudljuset från en vit bakgrund och faller på motivet från sidan. För att lätta upp skuggor har jag använt en silver reflexskärm, som reflekterade mest på semlan, för att understryka huvudobjektet i motivet ( semla i detta fall) genom att göra den lite ljusare än de andra objekten på bildytan.
Dessutom är det superviktigt med rekvisita, som passar ihop tillsammans och på det viset skapar en helhet.
Förr i tiden åt man semla på ett traditionellt sätt som kallas för hetvägg. Detta innebär att man lägger semla i en djup tallrik och låter den simma i varm mjölk. Semlan blir god och saftig, och då äter man den med en sked. I andra länder, förutom Sverige, finns det också semmeltraditionener. T.ex. i Finland och Estland. Med där äter man den vanligtvis med hallonsylt eller jordgubbssylt istället för mandelmassa.
Från föregående stycke har ni förstått nu mitt val av rekvisita, som finns på bilden tillsammans med semlan. Jag tycker att traditioner gör vårt liv varmare, vackrare och mysigare, och god mat, i sammanhanget med dem, smakar ännu godare. Hoppas, att det är den känslan ni får när ni ser bilden. Känslan att det är gott och mysigt.